Jag fick ett brev idag från min läkare, hon skulle börja jobba inom slutenvården och jag kommer därmed inte att få träffa henne igen. Hon har satt upp mig på en väntelista till en annan läkare som jag lovas få komma till under januari månad. Känns så där, eller känns inte bra alls egentligen. Jag har ju haft denna läkare senaste halvåret och känt att hon varit den första som faktiskt även tittat på utmattningssymtomen. Det är också påfrestande att behöva byta läkare, att behöva berätta igen, att få den personen att förstå hur jag mår. Det går ju inte utifrån ett läkarbesök helt förstå hur det är, att se skillnaderna från förra läkarbesöket, att se om det gått framåt, bakåt eller stannat i processen. En vän till mig försökte få mig att se positivt på det istället. Att tänka att den nya läkaren kunde vara en person som är duktig på rehabilitering, en läkare som förstår utmattningssymtomen och vad som behöver göras utifrån dessa. Men jag är ledsen, kan inte tänka positivt just nu. Dessutom känns det som om läkarna inom psykiatrin är så inriktade på depressionen. Från det att jag blev sjukskriven i april 2012 har jag på grund av denna sjukskrivning träffat minst 12 olika läkare hittills. Fem av läkarna har jag träffat inom företagshälsan eller öppenvården och resterande i samband med att jag varit inlagd. När jag protesterade högljutt i våras på grund av detta hattande mellan alla läkare som jag inte orkade med så fick jag min nuvarande som jag fått vara kvar hos fram till nu, ett halvår. Visst har läkare också rätt att byta jobb men just nu suger det!
Jag ska i alla fall få ta nya prover för att bedöma mina värden av B12 (Kobalamin) och B9 (Folsyra) och det vanliga leverprovet vilket jag måste ta på grund av en av mina mediciner jag äter. Om det skulle visa sig att jag har brist på B12 och/eller B9 kan detta mycket väl vara orsak till mitt allt tröttare tillstånd. Visar proverna inget så kan jag inte förklara mitt mående mer än att jag lider av en utmattning och det är frustrerande för det går liksom inte att bevisa ordentligt. Det är svårt att förklara och svårt för omgivningen att acceptera känns det som. Depression, utmattning, utmattningsdepression, utmattningssyndrom - vad är vad? Hur ska dessa tillstånd särskiljas? Går det ens att särskilja dessa helt och hållet? Vad är huvuddiagnos och vad är bieffekter? Synen är olika på detta även inom vården.
