Sommaren går med stormsteg mot hösten

Ledsen för dålig uppdatering här på bloggen. Den här sommaren har bara sprungit iväg. Jag har haft en rätt bra sommar, mått rätt bra. Den inre stressen har kommit tillbaka, känslan av att vilja stänga av och dra mig undan. Men ska stå ut, måste det. Snart är det dags för rehabmöte, vad vill jag? Vad klarar jag? Vad kommer att hända? Försöker att inte oroa mig men det finns där ändå och gnager. Jag måste komma på en plan B, plan C och helst ett antal olika planer och scenarion till som kan hända så att jag inte blir nedslagen av att min plan A inte kommer att bli verklig. Men jag kan bara tänka på plan A. Förstår inte vad jag ska hitta på som plan B, C och mer än så. Orkar inte tänka ut det men jag måste, måste för att vara beredd på det värsta. Vara beredd så jag inte faller igen, stenhårt. Jag måste stänga av mina känslor, ta ett steg tillbaka och bara betrakta alternativen, om det nu finns några. Inte reagera känslomässigt. Jag vet att det är så här men hur ska jag kunna göra det? Jag är egentligen väldigt rädd, rädd för det värsta, rädd för att bli arbetslös. Nej, det kanske inte är det värsta, det är värre att bli tvingad att göra ett jobb som man faktiskt absolut inte vill. Dilemma. Jag vill verkligen plan A men är nästan 100 % säker på att den inte kommer att bli verklig.

8 Aug 2014