Tiden springer iväg

Den här helgen har sprungit iväg och imorgon börjar en ny vecka. Jag har haft mycket tid för mig själv i helgen vilket var väldigt välbehövligt. Veckan som varit har tagit på krafterna med sjukgymnastik, luciafirande, terapeutbesök och träff med en kär vän. Känns som om kommande vecka blir minst lika intensiv som den som varit så helgens lugn och ro behövdes verkligen. Jag ska fortsätta med sjukgymnastiken, måste ringa min handläggare på Försäkringskassan då denne sökt mig, träffa min läkare för uppföljning, jullunch på jobbet och eventuellt även besöka min terapeut beroende på min ork. Sen måste jag fixa julklappar, julgran och annat som har med julen att göra. Men det blir verkligen ingen överdådig julutsmyckning av huset, hade det inte varit för sonens skull hade jag nog struntat i det totalt i år. Jag får ofta frågan om vad jag gör under dagarna och ibland har jag väldigt svårt att svara på det. Tiden bara springer iväg och helt plötsligt har morgon blivit kväll och jag vet inte riktigt om jag har gjort något överhuvudtaget. För många kanske det låter som en evighet att vara ensam hemma i lugn och ro i fem timmar men för mig är det ingenting. Den tiden känns ibland som max en timme för mig. Det är jättekonstigt men så är det. Jag undrar vad folk förväntar sig att jag ska göra när jag "bara går hemma" och är sjukskriven? Sköta all markservice? Ägna mig åt fysisk aktivitet och mental återhämtning i form av exempelvis mindfulness? Läsa självhjälpsböcker och ta mig i kragen? Jag hade nog gjort allt det där om jag bara hade orkat, om jag bara hade haft lite kraft att ta tag i saker.

15 Dec 2013