Sida 6
Julhälsningar till er alla!
24 Dec 2013
Dagarna har gått i ett och jag har inte ägnat någon tid åt dator och blogg. Förkylningens värsta dagar är över och idag och imorgon ska jag fira jul med våra familjer. Lite ångest för att inte orka med, två dagar i rad med festligheter. Dagarna som varit har tagit på krafterna men måste orka två dagar till. Tyvärr har jag ingen vidare julstämning trots julgranar, advenststjärnor och lukt av Janson. Vet inte vad det är men känner inte alls den där mysiga känslan som brukar infinna sig hos mig vanligtvis. Tycker egentligen bara det är jobbigt men nu ska jag försöka trotsa den känslan och fira jul med familjerna.
Oavsett hur du som läser har det och hur du ska tillbringa din julafton så vill jag önska dig en lugn och skön julhelg. En tid att bara vara och en varm stor kram från mig! GOD JUL ALLA MINA LÄSARE!
Veckan blev inte som planerat
19 Dec 2013
Nu har det varit bloggtorka i flera dagar. Har inte orkat med. Veckan blev inte riktigt som planerat då jag har åkt på en rejäl förkylning uppe på allt annat. Passar ju bra så här inpå jul och allt. Känns inte ett dugg stressande eller hur? Idag har jag fått avboka dagens läkarbesök och morgondagens jullunch med jobbet och besök hos terapeuten. När jag ska orka fixa de sista julklapparna och lite andra småsaker till julafton det återstår att se.
Igår letade jag fram en påse med ett virkprojekt som jag påbörjade förra hösten under min sjukskrivning. Jag hade glömt bort det men kom av en händelse att tänka på det igår. Lyckades faktiskt virka lite men fick göra om ett par gånger innan jag kom på hur man skulle göra. Känner mig så äckligt vuxen. Jag ser min mormor sitta med sina virkprojekt, tänk om du funnits hos oss nu kära mormor då hade du kunnat visa mig hur jag ska göra för att färdigställa mitt alster. Saknar henne.
Idag fick jag äntligen till ett telefonsamtal med min handläggare på FK. Jag har försökt få tag på henne hela veckan men hon har suttit i möte. Jag fick en kallelse till ytterligare ett avstämningsmöte några dagar innan det vi ska ha då arbetsgivaren är med. Hon ville att jag skulle ringa henne när jag fått denna kallelse. Då jag inte fick tag i henne så skrev jag idag tillslut ett mail. Jag skrev bland annat att jag inte tyckte att vårt förra möte blev bra, att jag mått dåligt efter det och att jag inte fungerar ordentligt i huvudet när jag blir pressad. Hon ringde upp mig i samma stund som jag hade skickat mailet. Hon tyckte inte heller att mötet hade blivit bra och att hon därför ville träffa mig och min terapeut innan vi träffar arbetsgivaren för att prata lite mer om hur jag har det. Jag tror det kan vara bra. Lättare att prata om det inte sitter fyra-fem personer som ska lyssna på vad man säger om sig själv. Men jag har blandade känslor. Det finns både ett lugn och en rädsla för vad som kommer hända framöver. Några veckor kvar så jag ska försöka att koppla bort det tills dess.
Sen har jag även pratat med min sjukgymnast i telefon. Ska fortsätta med den individuella sjukgymnastiken, får börja medicinsk yoga efter nyår och fram i mars ska jag få börja i en stressgrupp där man kan få verktyg genom bland annat KBT (Kognitiv beteende terapi) att klara av vardagen. Känns som att det kan vara en hjälp på vägen att komma igång igen men jag måste tänka på att inte dra på järnet nu utan ta det lilla lugna för att inte få bakslag igen och igen. I början på januari ska jag också träffa en arbetsterapeut för att prova ut handledsstöd.
Ja det blev visst rena dagboken det här. Men så har denna vecka varit så här långt. Nu måste jag vila.
Tiden springer iväg
15 Dec 2013
Den här helgen har sprungit iväg och imorgon börjar en ny vecka. Jag har haft mycket tid för mig själv i helgen vilket var väldigt välbehövligt. Veckan som varit har tagit på krafterna med sjukgymnastik, luciafirande, terapeutbesök och träff med en kär vän. Känns som om kommande vecka blir minst lika intensiv som den som varit så helgens lugn och ro behövdes verkligen. Jag ska fortsätta med sjukgymnastiken, måste ringa min handläggare på Försäkringskassan då denne sökt mig, träffa min läkare för uppföljning, jullunch på jobbet och eventuellt även besöka min terapeut beroende på min ork. Sen måste jag fixa julklappar, julgran och annat som har med julen att göra. Men det blir verkligen ingen överdådig julutsmyckning av huset, hade det inte varit för sonens skull hade jag nog struntat i det totalt i år. Jag får ofta frågan om vad jag gör under dagarna och ibland har jag väldigt svårt att svara på det. Tiden bara springer iväg och helt plötsligt har morgon blivit kväll och jag vet inte riktigt om jag har gjort något överhuvudtaget. För många kanske det låter som en evighet att vara ensam hemma i lugn och ro i fem timmar men för mig är det ingenting. Den tiden känns ibland som max en timme för mig. Det är jättekonstigt men så är det. Jag undrar vad folk förväntar sig att jag ska göra när jag "bara går hemma" och är sjukskriven? Sköta all markservice? Ägna mig åt fysisk aktivitet och mental återhämtning i form av exempelvis mindfulness? Läsa självhjälpsböcker och ta mig i kragen? Jag hade nog gjort allt det där om jag bara hade orkat, om jag bara hade haft lite kraft att ta tag i saker.
Jag kanske är på gång nu..
13 Dec 2013
Igår träffade jag en sjukgymnast som tidigare haft känningar av utmattning och på så sätt hade egen erfarenhet av hur det kan vara. Han tog mig på allvar och vi pratade en hel del om min trötthet och hur det blivit när jag kommit igång med motion. Han sa till mig att det kommer att ta tid (det vet jag ju egentligen) men att livet kan bli till det bättre när man väl kommer igenom den svåra perioden. Man kommer igenom med nya insikter om sig själv och sitt liv och kanske med nya värderingar om vad som är viktigt i livet. Vad det gäller min motion så tyckte han att det vore bättre om jag kom utanför dörren varje dag i fem-tio minuter istället för att köra hårdare tre gånger i veckan. Jag skulle hålla mig på fem-tio minuter om dagen i några veckor tills jag känner att det bär, att det inte leder till att jag blir sämre. Sen får jag öka tiden försiktigt, kanske bara med en gata i taget. På sjukgymnastiken ska vi börja med att jobba med min nacke och rörligheten i denna för att se om det har någon effekt på mina domnande händer och armar. Tyvärr kan mina domningar även bero på mina mediciner men jag kommer ju inte ihåg om jag haft domningarna innan jag började med dessa. I vilket fall som helst så behöver jag jobba upp min stelhet i nacke och rygg. Efter nyår kanske jag får börja i en liten yogagrupp för personer med stressbesvär vilket känns spännande. Jag har alltid haft lite negativ syn på yoga, vet faktiskt inte varför. Men under min sjukskrivning har jag läst en hel del om mindfulness, yoga och liknande och har på så sätt ändrat mitt förhållningssätt. Nu känns det som att jag är beredd att pröva det mesta bara för att bli bra. Jag börjar verkligen känna nu att jag vill få tillbaka min ork och livslust. Jag vill kunna arbeta och producera precis som alla andra som arbetar. Att få börja leva ett normalt liv igen. Att orka med vardagen och allt vad det innebär att vara mamma och husägare. Jag vill komma tillbaka eller snarare komma igenom med nya friska tag och nya värderingar om livet. Jag måste bara låta det ta tid och inte börja springa på igen, det är svårt, jättesvårt.
Fortsatt sjukgymnastik
11 Dec 2013
Nu har jag avverkat det där besöket hos sjukgymnasten. Det visade sig att jag var i större behov av sjukgymnastik än vad jag trodde. Kommer dessutom få gå till en arbetsterapeut för att få stödskenor till mina handleder. Jag fick en ny tid till sjukgymnasten redan imorgon vilket gjorde mig lite chockad. Men det var tydligen viktigt att jag kom så fort som möjligt för fortsatt behandling. Och jag som gått med det här i säkert över ett år. Min rygg var stel och min rörlighet var uppenbart nedsatt och hur ont det gjorde när sjukgymnasten började känna lite ska vi inte tala om. Jag känner mig lite stolt över mig själv att jag äntligen tog tag i det och bokade en tid. Jag fick med mig tre övningar hem som jag ska göra tre gånger om dagen med tio repetioner av varje. Ytterligare något jag ska lägga energi och tid på. Jag vet ju att det är bra och att det ska leda till att jag ska bli bättre i min fysik så jag ska försöka kämpa med det. Det kanske låter larvigt att inte tro sig fixa 30 repetioner tre gånger om dagen men för mig blev det bara ett till måste. Måsten stressar mig och sänker mig även om det är bra måsten.
Sjukgymnastik
10 Dec 2013
Imorgon ska jag till en sjukgymnast för en första bedömning för att se om jag kan få någon behandling för mina besvär. Besvären består av spända rygg- och nackmuskler men framförallt mina domnande armar och händer. Jag har under säkert ett års tid vaknat varje morgon med en eller båda händerna och armarna bortdomnade. Det har bara blivit värre och värre. Först var det en hand sen började den andra också och efter ett tag kröp det längre och längre upp i armarna för att sedan gå upp ända till axlarna. Numera behöver jag bara sitta lite fel i soffan eller hålla i saker en stund för att händerna och armarna ska börja domna. Det har alltså blivit ett besvär även dagtid. Jag har struntat i det, inte orkat ta tag i problemet. Lärt mig att leva med det. Men i slutet på förra veckan tog jag äntligen tag i det, ringde sjukgymnastiken och fick en tid. Jag har tyvärr en känsla av att jag kommer att få höra att jag måste träna och röra på mig mer. Ja, jag vet men det är som det är just nu med den saken.
Inte så mycket klokare på FK
9 Dec 2013
Ja ha, inte är jag så mycket klokare på vad som gäller rehabilitering och arbetsträning enligt Försäkringskassans regler. Idag träffade min terapeut en representant från FK och diskuterade mitt ärende och hur det skulle kunna se ut med arbetsträning och rehabilitering för min del. Vad jag fick veta var att man genom Försäkringskassan kan få rehabiliteringspenning ett år om man prövar annat arbete hos nuvarande arbetsgivare eller annan arbetsgivare om det eventuellt leder till tjänst. Skillnaden från mitt möte med FK är egentligen ordet EVENTUELLT! Lite flytande med andra ord. På mötet jag var med på ingick inget eventuellt utan där var det tvingande att det skulle leda eller kunna leda till en anställning, det vill säga att det skulle finnas en tjänst vikt åt mig. Så i det stora hela får jag vänta till nästa möte i januari och se vad det leder till.
Tillagt 131210
OBS!! Det blev ett litet missförstånd. Tydligen fanns det inte något eventuellt nu heller utan det var som tidigare att den tjänst man arbetstränar på måste kunna leda till en anställning på densamma.
Jag känner mig hopplöst instängd i ett hörn!
Fortsatt kamp med FK
7 Dec 2013
Har verkligen inte haft ork att skriva eller läsa så mycket senaste veckan. Jag har försökt att strunta i datorn och hemsidan för att vila hjärnan från för många intryck. Men nu vill jag bara uppdatera lite. Igår träffade jag min terapeut igen, hon berättade att hon skulle träffa en representant från Försäkringskassan (FK) på måndag för att diskutera mitt ärende. Mitt ärende har tagits upp i ett resursteam som är ett samarbete mellan bland annat Landstinget, Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. Som jag skrivit om tidigare här på bloggen så gick ju inte mitt senaste möte med Försäkringskassan så bra. Det var väldigt stängt vad det gäller mina möjligheter till rehabilitering och arbetsträning, framförallt under lång tid och på annan plats än på min ordinarie tjänst. I resursteamet finns en representant från FK som inte är min handläggare och denne tyckte de kunde kolla på mitt ärende för att diskutera möjligheterna till andra lösningar. Så på måndag ska alltså min terapeut få veta mer om hur FK ser på mitt ärende och mina möjligheter. Jag väntar med spänning på resultatet. Jag hoppas att det kan öppna några nya möjligheter för mig annars vet jag inte vad det får för konsekvenser för mitt mående.
Orkar inte men vill skriva om fysisk aktivitet
3 Dec 2013
Orkar inte skriva, orkar inte tänkta ordentligt. I förrgår hade jag en idé om vad jag skulle skriva här på bloggen men det kräver lite inläsning från min sida och inte nog med det även sammanställning och diskuterande. Jag orkar inte med det just nu så jag lägger ner det ett tag, får se om jag kommer ihåg hur jag tänkte när jag väl orkar. I väntan på det vill jag dela med mig av några bra blogginlägg som andra gjort i ämnet fysisk aktivitet och utmattning vilket rör just det jag tänkte belysa. Blogginläggen hittar ni på Livets bilder, Mitt livs utmaningar och på Post DBT. Jag själv återkommer i ämnet när och om ork finns.
Att misshandla sig själv
2 Dec 2013
Vilken ironi, vilken komik. Här sitter jag och skriver flera inlägg om att man måste hushålla med sin energi och att jag ska bli bättre på det. Ja, just det. Jag ska bli bättre på det men när? Helgen har gått med hastighet och jag har inte tillåtit mig själv att vila som jag egentligen behövt. Dessutom som vanligt när jag träffar andra och inte är hemma så tar jag på mig masken, rätar på ryggen, trycker undan tröttheten och skärper mig. När jag sen är hemma, ramlar jag ihop och fungerar inte alls som jag ska. Men på det stora hela har det varit värt det i helgen. Men, det tycker jag ju för det mesta. Efter att ha haft en period på nästan två veckor med behov av att sova även dagtid har jag nu haft en halv vecka då jag börjat orka mer och mer igen. Då passar jag på! Besökte min terapeut i fredags och efter det en vän, blev kvar lite förlänge för mitt eget bästa men det var så roligt att ses. I lördags var jag hos mina föräldrar tillsammans med sonen, vi bakade pepparkakor, som tur är engagerade sig min mamma och bakade en del med sonen, jag ville bara strunta i det kändes det som. I går, söndag, träffade sonen och jag en vän och hennes dotter, vi hade inte setts på jättelänge och det var så trevligt och tiden gick så fort. Jag var kvar där förlänge, tiden bara rann iväg. Tyvärr slutade inte dagen där för när vi skulle åka hem fick jag inte igång bilen. Så då blev det krångel kring det. Den står fortfarande kvar där jag lämnade den igår (hoppas jag) och idag blir det till att skaffa ett nytt batteri till den. Att starta den med startkablar fungerade inte. Så kvällen blev lite över min förmåga just nu. Somnade ungefär samtidigt med sonen men vaknade tre timmar senare och somnade sedan inte om. Jag var jättetrött men kunde bara inte sova. Räknade ner timmarna tills jag skulle lämna sonen på dagis, olidligt. Min snälla make lämnade sonen på dagis trots att han jobbat hela natten och jag kunde ta en lugnande tablett så jag somnade tillslut klockan sex. Nu sitter jag här och är groggy i huvudet och vet att det kommer att ta flera dagar innan jag är normal igen. Ja, så normal som jag kan bli just nu. Så vad har jag lärt mig av denna helg? Att jag måste lära mig att säga nej även till roliga saker och att jag måste lära mig att begränsa mig och inte utsätta mig för mer än vad jag orkar med. Men absolut inte undvika roliga saker för det är också av roliga saker som lusten och viljan tänds igen.
Att hushålla med energin del 2
29 Nov 2013
När man drabbats av utmattning eller snarare bränt ut alla sina energiresurser tar det lång tid att komma tillbaka till en bra energinivå igen. Antagligen kommer energinivån aldrig att bli som innan man drabbades och man kommer då alltid att behöva tänka på hur man hushållar med sin energi.
Detta beskriver Malin som driver bloggen Livets bilder genom illustrationen av en flaska. Ursprungligen har hon fått det här beskrivet på Stresskliniken där hon deltagit/deltager i bland annat gruppträffar med andra drabbade. Jag har fått lov av Malin att återge hennes beskrivning här. Besök gärna hennes blogg då hon skriver så mycket tänkvärt och kämpar på trots sitt mående, det både inspirerar och peppar mig!
FLASKAN
Då du har en frisk energinivå (1) är flaskan full! Varje dag använder du energi ur flaskan och fyller på den igen på natten då du sover och då du tar pauser under dagen (sömnen är den största återhämtningskällan).
Om du får en ökad belastning och sämre återhämtning, under lång tid, fylls inte flaskan på som normalt utan energinivån kryper sakta neråt. Då du når det röda strecket (4) börjar du få symptom på utmattning. Under symtomnivån sätter kroppen tydligt stopp och du har inget annat alternativ än att lyssna på kroppen, inga krafter går att mobilisera.
När du börjar återhämta dig minskar eller försvinner symptomen (2). Men observera att din energinivå då bara ligger strax över det röda strecket, flaskan är alltså inte full igen bara för att symptomen är borta!
Mellan din aktuella energinivå (2) och symtomnivån (4) har du din energimängd som ska räcka under en dag. Den stora utmaningen ligger i att hålla dig inom den mängd energi du har, eftersom du får tillgång till lusten och viljan (5) igen då symtomen minskar. Men använder du mer energi än vad du har tillgång till halkar du genast ner under symtomstrecket igen.
Att acceptera den energinivå du har och att betrakta symptomen som dina vänner (som varnar om att du är ute på svag is) är ett viktigt steg på den långa vägen tillbaka att bli frisk.
Malin beskriver att den här bilden har varit till stor hjälp för både henne och de andra som deltagit i gruppen på Stresskliniken. Precis som hon beskriver så är det så lätt att känna då symtomen försvinner och lite lust och vilja kommer tillbaka att man orkar och kan göra ALLT det där som man brukade göra innan man drabbades av utmattningen. Men om man ser på flaskan så inser man då att man precis kommit ovanför symptomstrecket och att energinivån fortfarande är minimal. Det här innebär alltså att man verkligen behöver hushålla med sin energi även om det inte känns så för stunden.
Det är precis det här som jag haft så svårt med, att förstå att jag inte kan köra på hur mycket som helst en bra dag eftersom jag egentligen inte har full energi. Det är också därför bakslagen blir så många och ibland rätt så hårda. Men det är så svårt att hålla nere aktivitetsnivån en bra dag för det är så skönt att få känna sig nästan normal för en dag. Att tvinga sig själv till hushållning med energin när det känns som att man inte behöver det är konstigt men totalt nödvändigt. Jag ska verkligen försöka bli bättre på det här men det kommer säkerligen att ta tid. Jag känner också att det är svårt att få andra att förstå varför jag inte kan köra på som vanligt när jag faktiskt verkar vara som vanligt. Men jag hoppas att den här illustrationen kan vara ett hjälpmedel.
Tack Livets bilder för lånet av din illustration!
Att hushålla med energin del 1
27 Nov 2013
Idag har varit en bättre dag, äntligen. Men ingen dag då jag orkat med några större utsvävningar men en dag då jag inte behövt sova på dagen. En dag då jag faktiskt orkat ta hand om disken och då jag orkat pyssla i ordning lite småsaker här hemma. Har försökt att ta pausar mellan sysslorna och känner att jag på så vis klarat den här dagen rätt bra. Jag har fram till nu varit så dålig på att hushålla med min energi. För på en bra dag känns det ofta som om jag orkar allt som jag inte orkat med de där dåliga dagarna som varit innan. Men sen kommer då ett gäng dåliga dagar igen som ett paket på posten. Det jag känner att jag saknat i mina vårdkontakter är någon som kan hjälpa mig att hantera min utmattning. Det har varit sådan stor fokus på mitt psykiska mående så utmattningen har liksom kommit lite på sidan om. Orkeslösheten har mer setts som ett symtom på mitt psykiska mående. Men riktigt så är det ju inte. För som jag ser på det så var jag utmattad, kraschade och en tid efter kraschen kom depressionen. Depressionen kom som en följd av utmattningen och inte tvärtom enligt mig.
Idag orkar jag inte skriva så mycket mer men jag planerar att skriva mer en annan dag om att hushålla med sin energi. Jag har hittat ett väldigt bra exempel på hur man som utmattad behöver tänka vad det gäller sin energinivå. Men mer om detta en annan dag.. kanske imorgon, beror på min ork.
Fortsatt orkeslös
25 Nov 2013
Skulle ha träffat min terapeut idag men var tvungen att avboka det. Jag orkade inte. Är fortsatt fruktansvärt orkeslös, var tvungen att sova på eftermiddagen idag också. Jag sover bra på nätterna så det är inte så att jag får för lite nattsömn längre. Jag är bara orkeslös. Senaste två månaderna har jag gjort två förändringar. Dels har jag börjat ta mer ansvar för sonen här hemma genom att vara den som lämnar honom till dagis på mornarna de dagar han inte börjar på eftermiddagen. Sen har jag även börjat motionera igen men försiktigt. Första veckorna gick jag cirka 20 minuter två gånger i veckan, senaste två veckorna är jag uppe i cirka 30 minuter tre gånger i veckan. Jag promenerar, först i väldigt normal takt men senaste veckan har jag ökat tempot en aning. Jag har ju fått bakslag tidigare under min sjukskrivning i samband med fysisk träning och har varit så rädd att jag skulle få det även denna gång. Jag tycker ju själv att jag har tagit det försiktigt men jag vet inte. Var ligger ribban? Sen är det väl så att jag har varit inne i en psykisk svacka en tid också men samtidigt upplever jag ändå att det har lättat senaste månaden. Men allt sammantaget påverkar kanske varandra, det är i alla fall vad min terapeut tror. Hon skrev till mig idag att det nog är så att jag helt enkelt behöver sova just nu, att det är vad jag behöver. Att det vänder vartefter. Vila, jag behöver vila. Så länge jag inte blir sämre psykiskt så är det ok att låta det vara så en tid. Att vila. Att acceptera att jag behöver vila. Jag blir ledsen för att jag känner mig så orkeslös, känns som att vara tillbaka på ruta ett igen. Jag får väl försöka acceptera att det är som det är men hur lätt är det?
Totalt utslagen
24 Nov 2013
Igår kom smällen efter veckans förhållandevis få aktiviteter. Helt oförklarligt kom ångesten över mig när jag vaknade, jag kände att jag var på väg att få en riktig panikångestattack vilket jag inte haft sedan förra året. Jag har haft ångest men inte panikångest. Jag tog ångestdämpande medicin sen orkade jag liksom inte mer. Jag sov bort stora delar av dagen, kroppen var helt lealös och mina ögonlock orkade inte vara öppna. Så utslagen. Det jobbiga var att jag var ensam hemma med sonen hela morgonen fram till eftermiddagen. Jag var bara tvungen att hålla mig vaken, jag var bara tvungen att se till att vi fick i oss någon mat. När min man sen kom hem på eftermiddagen slocknade jag ordentligt, först då kunde jag tillåta mig att slappna av. Jag hade slumrat till och från tidigare under dagen men visste ju att det var jag som hade ansvaret för sonen här hemma. Trots att jag sov stora delar av dagen igår var det inga som helst problem med att sova i natt. Totalt utslagen. Idag känner jag mig matt och konstig i huvudet, dagen efter. Brukar inte bli så här utslagen av medicinen så det var nog hela veckan som kom ifatt mig när kroppen slappnade av. Så utslagen.
Att hitta balansen
22 Nov 2013
Idag när jag gick min morgonpromenad (som jag faktiskt lyckats göra tre gånger den här veckan) började jag fundera på det här med att hitta balansen. Balansen mellan aktivitet och vila men också balansen mellan att ge och att ta. Jag har stora delar av mitt liv gett så mycket av mig själv och av min tid till andra att det tagit överhanden och att jag på så sätt glömt bort mig själv. Det låter kanske egoistiskt men jag har lärt mig den hårda vägen att om man inte tar hand om sig själv i första hand kommer man inte heller att kunna vara ett stöd och ge av sig själv till andra i längden. Men hur hittar man då balansen mellan att ta hand om sig själv och att ge av sig själv till andra? För det får inte heller slå över åt fel håll så man blir en person som bara tar hand om sig själv och inte ger något till andra. Jag tror att man har behov av att både ge och få för att man ska må bra som människa. I det här ingår att lära sig att säga NEJ till saker och att faktiskt säga JA till andra saker som kanske blivit lidande för att det har varit svårt att säga NEJ. Först och främst är det svårt att agera annorlunda än vad man gjort i hela sitt liv, dvs säga NEJ istället för JA. Men sen kommer också mitt problem att hitta en bra balans. Hur ska man veta när balansen är bra?
Jag har fortfarande svårt att hitta en bra balans mellan vila och aktivitet, hur lång tid ska det ta? Sen är det ju inte en spikrak väg eftersom måendet gått både upp och ner. För mig handlar det om att börja välja och prioritera. Vill jag göra en viss sak måste jag ha med i beräkningen att det kan komma surt efter. Det kan innebära att jag måste ge mig möjlighet till vila och återhämtning. Det handlar också om att faktiskt säga NEJ även till roliga saker eftersom min kropp inte orkar med. Men det är svårt, jättesvårt. Om jag inte sköter mig så kommer det bara resultera i fler bakslag både psykiskt och fysiskt. Men att acceptera att det är så här, det är svårt. Ofta känns det som att jag kommer att få leva ett allt igenom tråkigt liv eftersom jag måste hitta någon tråkig balans och faktiskt säga nej till roliga saker. Men det innebär väl inte att leva på ett rakt streck, på medelkurvan, utan mer att både ha roliga och tråkiga saker i planeringen. Dalar och höjdpunkter. Men att komma dit, att hitta balansen - hur gör man?
